Träffade nyligen en person som jobbat inom Sveriges Radio som berättade om införandet av digital redigeringsteknik. Enligt henne en satsning med svåra införande- och omställningsproblem, dålig utbildning av personalen, och därpå följande frustration och missnöje.
Dessutom sa hon precis samma sak som rapporterades om projektet med ny telefoni i Region Skåne-landstinget: leverantörerna har inte förstått att olika redaktioner har väldigt olika krav. För ett nyhetsprogram är det viktigt att snabbt som attan, före deadline, få ihop inslag från många olika källor. Andra program har en helt annan arbetsprocess.
Det nya redigeringsprogrammet, menade hon, är utvecklat för en typ av scenario, och dåligt anpassat för andra. (Om telefoniprojektet i Skåne var omdömet: "Inte heller har den nye operatören känt till att vårdcentraler arbetar olika, beroende på hur stora och hur hårt belastade de är.")
Jag känner inte till mer om SR än jag fick av denna enskilda person genom hörsägen. Om någon vet mer, meddela mig gärna. Eller, om någon instans är intresserad av att bidra med forskningspengar, vill jag gärna forska i de här frågorna. Eftersom det knappast görs alls.
För tio år sedan uppgav 3 % av Sveriges 1,9 miljoner tjänstemän att de besvärades av alltför mycket datorarbete. Det var knappt 60 000 personer.
Då, 1994-95, var det bara cirka 15 % av tjänstemännen som arbetade vid en dator.
På mindre än tio år har en enorm förändring ägt rum i arbetslivet. 2002-2003 uppgav 89 procent av tjänstemännen att de jobbade vid datorn. I människor räknat betyder det en ökning från ungefär 279 000 personer till 1 951 000. Det är en sju-dubbling.
Men antalet som besväras av datorarbete har ökat ännu snabbare. För tio år sedan var det alltså 3 procent som sa sig ha besvär. 2002-2003 uppgav 30 procent av tjänstemännen att de besväras av datorarbete. I själva verket har antalet personer som lider av problem elvadubblats: från knappt 60 000 personer är det nu över 672 000 som säger sig ha besvär av att arbeta vid datorn (Att en ökning från 3 till 30 procent är en elvadubbling och inte gånger tio, beror på att det totala antalet tjänstemän också har ökat med en kvarts miljon.)
Trots alla ambitioner att förbättra arbetsmiljön har läget alltså blivit accelerarande sämre.
De här siffrorna finns i SCBs undersökningar av svenskarnas levnadsförhållanden. Jag har summerat siffrorna för tjänstemän. Även för de som betecknas som "arbetare" i SCBs undersökning har både datorarbetet och besvären ökat kraftigt, om än inte lika mycket som för tjänstemännen. Men lägger man till dem blir totalsiffran av drabbade människor förstås ännu högre.
"Arbete vid bildskärm" har uppmärksammats en hel del under de gångna åren. Men det har uppenbarligen inte räckt. En förklaring är att fokus har legat just på utsidan, skärmen, förpackningen - inte på hur själva verktygen, programvarorna, fungerat.
Alla är överens om att stressen och påfrestningarna har ökat i arbetslivet. I sjukskrivningsstatistiken ser man det från 1998 som en brant ökning av de så kallade "lättare psykiska diagnoserna".
Ingen har dock kunnat sätta fingret på varför stressen och ohälsan ökat. Man har pratat om allmänna "psykosociala faktorer", men aldrig riktigt kunnat precisera vilka det skulle vara. Man har talat om otydliga chefer, om att folk är lata (professor vid arbetslivsinstitutet) eller att kungabarnens festande haft dålig inverkan på arbetsmoralen (SvDs ledarsida).
Ingen har ägnat datoriseringen särskilt mycket uppmärksamhet i detta sammanhang. SCB berättar om ökningen av de datorrelaterade besvären i sitt pressmeddelande. Men av det framgår det tydligare att kvällsarbete har fördubblats, än att datorbesvären under samma tid elvadubblats. För att se hur dramatisk ökningen verkligen är måste man räkna och slå i tabeller en stund.
Är det inte dags för en seriös genomlysning av vilka effekter en galopperande datorisering verkligen har på vår arbetsmiljö?