Digital arbetsmiljö

Föreläsning i Aula magna

Den 31 maj föreläste jag om digital arbetsmiljö för drygt tusen universitetsadministratörer från hela landet, i Stockholms universitets Aula magna. Du kan ladda hem min presentation "Jävla skitsystem" därifrån i PowerPoint-format (5 MB, 85 bilder) om du vill.

Det var mycket spännande att stå där nere på scenen - aulan är ett magnifikt rum. (Bilden nedan är en suddig mobilkamerabild, men den bästa jag har för tillfället. Mer dokumentation kommer förhoppningsvis upp så småningom på administratörskonferensens hemsida).

Mest uppmuntrande var att se att så många räckte upp händerna som svar på moderatorn Maria Borelius fråga, om de kände att de våga de säga ifrån mot dåliga datasystem på jobbet. (Om det då får någon effekt är förstås en annan fråga, minst lika intresant.)

Andra föreläsare under dagen var Bodil Jönsson och Fredrik Härén från interesting.org.

Ett allt stelare samhälle

- Hej, kanelbullarna är visst slut. Då kan jag väl få en munk med kaffet för samma pris istället?
- Nej, det går inte. Det är ett helt annat pris.
- Men vad kostar en munk?
- Tio kronor.
- Och vad kostar kanelbullen?
- Tio kronor.
- Men då är det ju samma pris?
Uppgiven gest mot kassaterminalen:
- Jo, men det går inte för systemet.

Uppdaterat: Mer på Blind Höna om "Det är systemet" och stelare samhällen.

Inte dumma

Man trälar på med sitt jobb, och ibland undrar man om det man gör egentligen gör någon skillnad (anglicism). Men så ibland. Som när jag föreläste om digital arbetsmiljö på Sveriges Facköversättares konferens i helgen.

Jag tror aldrig att jag varit med om tidigare, att så många människor kom fram och ville tacka mig, efteråt. Alla sa ungefär samma sak: "Det var så underbart att förstå att det inte är mig det är fel på. Att det inte är jag som är dum, när jag inte förstår mig på datorn och programmen.

Jag blev glad, stolt - och både rörd och upprörd på samma gång. Här har en massa uppenbart mycket smarta personer gått och lagt skulden på sig själva, haft dåligt samvete för vad de inte förstått. Det är på sitt sätt skrämmande.

När jag föreläser kan jag visa människor vilka problemen i deras digitala arbetsmiljö är. Jag kan hjälpa dem med ord och begrepp för vad som behöver förändras. Då känns det ändå som, jo, det är värt det. det jag gör kommer att betyda något, att förändra världen, åtminstone en liten, liten aning.

(PS: Sedan är det väldigt trevligt att umgås med översättare. Det finns alltid en bra replik för att börja prata med människor: Vilket är ditt språk? Inte var det helt fel att ha Anton Pavlovitjs brors-sons-son-dotter till bordet heller.

Förvärrad digital arbetsmiljö i Pressbyrån

Först fick de som jobbar i Pressbyrån i Stockholm ansvaret för att administrera betalningen av trängselskatter - ett impopulärt jobb, som lett till ringlade köer i butikerna när expediterna ska knappa sig in i systemet och söka obetalda avgifter. Och nu har de fått ytterligare ett system att hantera:

"Samir Farah står i kassan på Pressbyrån vid Fridhemsplan och skriver ut de nya SL-biljetterna. Kön växer lång medan kunden väntar. Kontakten med centralsystemet är bruten och Samir Farah får försöka på nytt.

– Det tar lång tid att trycka ut kvittona och ibland ligger centralsystemet nere så att det tar ännu längre tid, säger Samir Farah."
Nya SL-biljetter en flopp (Stockholm City, 7 maj 2005)

(PS: Det är kanske svårt att tro idag, men ännu i början av 80-talet, när jag pluggade på universitetet och jobbade extra i Pressbyrån, hade kiosken på Timmermansgatan inte ens en kassa-apparat; inte heller någon räknesnurra. Jag gjorde alla summeringar av priser i huvudet.)

(PPS: Nej, jag tycker inte det var bättre. Men det är fascinerande att det uppenbarligen gick att driva ett företag utan datorer för ganska kort tid sen. Idag kan man ibland få intrycket att det vore omöjligt...)